Nekrolog: Kalevi Keynäs (1934-2018)

Fil.mag. Kalevi Keynäs har avlidit 15.12.2018 efter en tids sjukdom, efter ett långt och verksamt liv.

Kalevi föddes 12.5.1934 i Helsingfors. Föräldrarna var lärare, och deras ursprung fanns bakom den nuvarande gränsen, i Öst-Karelen. I familjen fanns 5 barn.

Kales intresse för naturen, främst fåglar, botanik och fjärilar, hade goda möjligheter att utvecklas under de långa sommarledigheterna vid familjens lantställe i Lojo vid Hiidenvesi.  Han började studera medicin, men övergick snart till naturvetenskaper med zoologi som huvudämne. Redan under studietiden besökte han Tvärminne zoologiska station på Hangö udd och det blev hans öde. Han kom att arbeta på stationen hela sitt verksamma liv, först som assistent på fältkurser 1965–74, och efter det som amanuens till pensioneringen 1997. Här hittade han också sin livskamrat, fil.mag. Laila Patovuori, kallad Lallu.

Miljöskyddsfrågorna började bli aktuella i början av 1970-talet. När Neste då planerade ett oljeraffinaderi i zoologiska stationens omedelbara närhet blev det startsignalen för landets första stora miljökonflikt. Kale tog aktivt del i kampen, och efterhand ställde han allt mera av sin tid och sin unika kunskap i miljövårdens tjänst. Miljövårdslagstiftningen var inte så utvecklad då ännu, och frivilliga krafter behövdes för att ”hålla efter” vad som skedde i miljön.

Han representerade zool.st. när det gällde miljöskydd och sådana ingrepp i miljön som skulle ha påverkat stationens verksamhetsområde, till lands, och särskilt till havs. Skyddet av Östersjön blev ett viktigt arbetsfält, med uppdrag i lokala, nationella och internationella instanser: Västra Nylands Vatten och Miljö, olika kommittéer i WWF, Skärgårdsmiljöstiftelsen, Pojoviksarbetsgruppen, Delegationen för havsmiljön (miljöministeriet) och Finlands HELCOM-delegation.

Kale deltog också i Nylands läns delegation för miljöskydd, Miljörättsliga Sällskapet i Finland, och var sakkunnig i många instanser, t.ex. naturskyddslags-arbetsgruppen, hotbedömningen av Finlands naturtyper (Finlands miljöcentral) osv. Sammanlagt ett trettiotal organisationer med miljöanknytning drog nytta av hans kunnande, också som föreläsare och exkursionsdragare.

Han var grundande, och långvarig styrelsemedlem i både Raseborgs Natur och Miljö och i Hangö miljöförening, och deltog också i moderorganisationernas styrelsearbete (SLL och NoM)

I Tulluddskonflikten (1989 framåt) var Kalevi aktivt med. Kampen är beskriven i boken ”Tulliniemi – luonto vastaan valtakoneisto” och Kale står som medförfattare.

Hotade arter, särskilt de på Hangö udd, stod under hans särskilda beskydd. Han kartlade förekomsten av många hotade växter och deras livsmiljöer, och såg till att de blev skyddade. Han skrev, tillsammans med Henry Väre, boken Hangon kasvisto – etelän aarre.

Ständigt observerade han naturen han rörde sig i, och många är de fynd av växter och insekter han kunde rapportera. T.ex. sandsallaten (Lactuca tatarica) hittade han som ny för Hangö år 2005. Sumpviolen, som han hittade i Sandö slutet av 1970-talet, hade varit försvunnen i flera 10-tal år.  Fåglar observerade han också på fritiden, och deltog i olika fågelkarteringar. Ofta klev han i båten och styrde ut bland öarna.

Kale premierades med flera förtjänsttecken, främst för sina insatser miljön till fromma (Suomen luonnonsuojeluliitto, Natur och miljö, Louise och Göran Ehrnrooths stiftelse, WWF, Sophie von Julins stiftelse).

Efter flytten till Västra Nyland lärde han sig god svenska, vilket underlättade hans engagemang i traktens miljö- och kulturliv. Han samlade hängivet litteratur som gällde Västra Nyland. Ett stort intresse var också Karelens historia – länge höll han kontakt med Karelska nationens studiekamrater. Bildkonst och musik var andra intressen, liksom att gästfritt ta emot vänner tillsammans med Lallu och taxarna.

Kalevi saknas av hustru, släkt, en stor skara vänner samt miljöfolk.

 

Astrid Lindström, familjebekant